älskar du mig än?
Nu har jag kommit på dagens diskussion::::
En del kommer säkert bli galna av den här diskussionen, men det undgår inte mig att fundera över det ändå.
Hur som helst så tycker jag att det är många unga som ploppar fram barn nu för tiden. I princip alla känns det som. Från höger till vänster. Gärna folk under 25.
Många enligt vad jag vet och har fått uppfattningen som skaffar barn innan de ens har varit tillsammans i ett år.
Senast idag fick jag veta om en som ska bli förälder och eftersom jag hade en väldigt kort liten fling med grabben i frågan så sent som i juni förra året så vet jag ju att de knappt varit tillsammans i ett år.
Vad jag personligen tycker om saken är kanske irrelevant men jag kan inte sluta tänka på det ibland då jag läser om folk som blir gravida nästan varje dag!
Personligen så vill jag verkligen känna min karl innan jag börjar fundera på att skaffa barn. När man är nykär så hör man nästan kyrkklockorna ringa, jag vet den känslan. Men att skaffa barn är inte som att gå på frasses och köpa en hamburgare! för guds skull!
Känna snubben minst ett år innan man flyttar ihop.. "Älskar vi varandra efter ett år, lika intensivt som de första månaderna".. Sen kan man väl bo ihop ett år för att se om man verkligen trivs med varandra och står ut med varandra dagarna i ända.
Sedan är det väl också väldigt viktigt att båda har ett jobb så man kan försörja barnet.. jag säger inte att man inte kan vara en bra förälder hur läget än står till. Det har jag så klart inte med att göra. Men jag kan ärligt talat inte förstå hur man kan sätta ett barn till världen när man knappt KÄNNER sin partner..
Man känner inte varandra efter 5-6 månader även om det känns som det. Sedan kan jag tycka att det är lite "egoistiskt" att skaffa barn så där snabbt också och ifall man inte har jobb osv. Man måste ju vilja sitt barn det bästa.
Ett barn är ingen accessoar! och vi lever på 2010(+)-talet så vi kan nog allting om preventivmedel.. Själv var jag nyss tillsammns med en kille som jag var väääldigt kär i och självklart slår ju alltid tanken till om att "skulle våra barn bli fina" och allt sånt där.. En del pratade om "ska ni inte flytta ihop" men jag kände bara "för guds skull, varför stressa"? Vi dejtade kanske 3 månader och jag kan fortfarande inte påstå att jag känner honom fullt ut.. Nu är ju det ett avslutat kapitel men tänk ifall jag hade struntat i mitt preventivmedel och blivit gravid?
Då hade jag blivit ensamstående förälder. En unge som bor hos sina varannan vecka. Och det är aboslut inget fel med det. Men jag PERSONLIGEN ser ju hellre att det undviks om det kan göras det.
Det finns en del personer som blir tillsammans när de är 17 och lever hela sina liv tillsammans. Men varför ska barn skaffa barn? Det finns så mycket att utforska i livet..Det finns inget bäst före datum för att bli ung mamma som ligger på 20 år, tro mig!
Slutligen så ska jag svara på en fråga så slipper folk ställa den: Är du kanske avundsjuk? - Nej det är jag inte. Jag har mitt preventivmedel och jag tänker inte sluta med den hur kär jag än blir. Inte på ett par år. Jag har dejtat ett par ggr så jag har haft mina chanser!
xoxo/Lehna^^
Kommentarer
Trackback
