Recently
Jag känner mig grymt besviken på mig själv! Jag går omkring och säger att jag är grym på engelska och så kan jag inte ens stava till avialble som jag stavade "aviable".. PINSAMT! Och alldeles nyss fick jag lära mig att det stavas believe och inte "belive".. Det är inte okej! Jag har stött på lärare i engelska som inte kan allting, men det där är ju simpla ord!!.. Jag är ju faktiskt grym på engelska grammatik.. Som tex om den här texten hade varit skriven i engelska så hade jag fått stava "engelska" with a capital E!! I Sverige gör vi ju inte det. Men på engelska stavas allt som har med länder att göra (English, an English student, månader, veckodagar) Ibland undrar jag ifall deras syn på substantiv är helt annars.. Jaja
Jag har ju jobbat hela dagen idag så jag har inte hunnit med att blogga. Men glöm för guds skull inte att vara med i min tävling! :D Skriv en härlig hälsning på kommentarer här så jag vet att ni är med och tävlar. Det fungerar bra att kommentera det i vilket inlägg som helst ;) Och tro mig, det är ingen fjuttig gammal klubba eller godis som ni vinner ^^
Jag vet att jag säger det efter varje bild, men den här bilden säger verkligen mer än 3000 ord! Jag satt och anmälde mig till olika kurser vid Balettakademien när jag såg att en dancehall grupp skulle vara med i föreställningen "Revival". Jag hade hört om den då det gick auditions för att vara med i den dansföreställningen. Själv vågade jag aldrig gå på den men här fick jag ju tillfälle rakt framför ansiktet! Jag hade ju dansat dancehall i ett par år. Så jag anmälde mig och vi tränade länge. Vi dansade till en remix av Beenie Mans King of Dancehall. Temat på själva föreställningen minns jag inte vad det var, jag minns att vi skulle reflektera tiden på Balettakademien som firade 40 år. Vår grupp skulle reflektera 2000 talet - att här behövdes inga knutar på håret och vi hade smycken och örhängen
Men det var en rätt liten del bakom det. Det bästa minnena var ju när vi satt i logen allihopa som var med (barngrupper, juniordanslinjen mfl) och sminkade oss, fixade håret och hade allmänt kul. Övade och övade och hade genrep och sedan premiär. Det fanns ingen tråkigare känsla just då än den tomma känslan när allt var över. Från måndag till torsdag den veckan tränade vi som galningar från förmiddag till sena kväll. Man blev ett i det där. Sen tog allt slut. Allt vi hade kämpat så hårt för. Men det var fruktansvärt kul ... Memory for life! ;)
xoxo/Lehna - kämpa för det ni brinner för, mitt knä gav upp dansen för mig, men dansen kommer alltid att värma mitt hjärta!^^
Kommentarer
Trackback
